Att säga hejdå

Det finns en plats där man känner sig överlycklig, förväntansfull, glad och kär. Men på samma plats kan man också känna sig väldigt ledsen, ensam och orolig. Denna plats heter flygfältet. Idag skjutsade jag dit Jonas eftersom hans jobb kallar i Italien. Detta är minsann en livsstil som man aldrig blir riktigt van med. Man räknar alltid dagar tills man träffas, men räknar ovilligt även ner dagarna när man ska skiljas från varandra. Planering har blivit A och O i våra liv. Men trots denna livsstil skulle jag aldrig vilja byta med någon annan. Jag vet ju att även vår dag kommer när vi får vara tillsammans som alla andra.